Jag började med en Doberman tik som hette Taikaviitan
Ariane Labelle
som vi kallade Ariane efter en fransk raket och som
en sådan kom hon att
bli .
Vi tävlade en hel del, både utställning
men framför allt bruks och lydnad.
I bruksspår kom hon upp i elitklass, så
då började vi träna rapport och sök,
vilket också fungerade bra. Hon blev lydnadschampion
under samma period.
För att göra någonting under vinterhalvåret
började vi med drag, ”Nordisk stil”
och tävlade några gånger med skiftande
resultat, (men roligt var det ).
Sen fuskade vi lite grann med räddningshundsträning.
Under dessa 4 år kom ytterligare en Dobermanhane
in i mitt liv ,
Frescos Mirak Magnum,(efter en annan raket) och
han var snabb och snygg
men kanske inte med det lättaste temperamentet.
Då fick jag lära mig tackla nya
situationer som jag inte var förberedd på
och när vi klarat av det, började jag
jobba med hundproblemsträning under en längre
period.
Efter ca 4 år i Sverige med hund flyttade
jag till Finland och fick börja om med
all träning från grunden. I Finland är
lydnads delen i bruks helt annorlunda.
Där fortsatte jag med bruks, drag och en hel
del hundproblemsträning.
När jag nu bodde i Finland kom ytterligare
en medlem in i familjen,en liten Dobermantik Taikaviitan
Elektra, som var en valp efter Ariane.
Det blev så att jag flyttade åter till
Sverige och p.g.a. karantänsregler hade jag
inte möjlighet att ta med min älskade
Ariane som jag hade gjort så mycket med.
Men jag vet att hon mådde bra under alla år
hon hade kvar .
När jag nu var tillbaka i Sverige utan hund
funderade jag på vad skulle göra.
Då blev det en hel del kurser åt Brukshundsklubben
eftersom jag redan var instruktör.
Efter ca 2 år kom det nya fyrbenta medlemmar
i min flock, Swea och Wilma med tillhörande
personer.
Senare blev det Hundtjänstinstruktör inom
hemvärnet med tillhörande övningar.
Jag hade svårt att hitta en ras för
mig , men sen kom vilda ”Wilda” in i
våra liv
och jag hittade min ras och skaffade Trubbel - Ringlets
Eldöga.
Han var inte alls vad jag förväntade mig
efter Wilda, men han hade ett psyke som var helt
otroligt, så när vi hittade vår
tävlingsform gick det väldigt bra.
Vi började med Vattenlivräddning och första
tävlingen som vi var med på
vann vi!! Vi gick i Startklass och klarade av sim
och räddningsprovet och jag blev utbildad vattenfigurant
under den helgen.
Dagen innan det började visste jag nästan
inget om Vattenlivräddning - så vi hade
en kanonstart!
Trubbel hade ett enormt bra psyke, och jag var
med i Frivilliga Resursgruppen i Vännäs,
därför föddes tanken på en
”tröstarhund” - så med Trubbels
mentala styrka och vänlighet började jag
träna honom till Krishund dvs. att hjälpa
till vid större olyckor m.m. så att den
drabbade kan få något annat att tänka
på för en liten stund.
Vi blev också uppsatt på larmlistan
hos Räddningstjänsten när dom fick
se hur trygg och säker han var .
Under årens lopp har jag haft många
kurser men också gått kurser samt
varit på föreläsningar med många
kända hundmänniskor.
Detta har jag lärt mig!
”Desto mer man lärt sig; så förstår
man hur lite man egentligen vet”.
Så det gäller att vara ödmjuk inför
uppgiften .
